2010/09/21

Journalister, skärp er!

Jag är jätte trött nu på att journalisterna idiotförklarar Sverigedemokraterna. Detta beroende på att jag tycker att de gör detta baserat på en metod främst innehållande stor retorisk och emotionell grund! Istället för att faktiskt debattera och låta dem visa sina argument på så saklig och konkret grund så att vi kan förstå att de inte har befogenhet eller männskliga värderingar så provocerar media fram skräckkänslor t.ex i och med hänvisningarna till nazism. (Och nazism e väl dåligt för jag har ju sett massa hemska bilder och sett filmer där söta och snälla människor dödats i gaskammare etc..)

Jag vill inte förneka den stora delen i människans komposition som är våra känslor men jag tror att min vädjan är viktig för att i framtiden fortsätta så stabillt som möjligt mot ett bättre samhälle på jorden. SNÄLLA kan vi bekämpa varandra med lite mer saklig argumentation och debatt, t.ex kring hur alla partier har för strategi i t.ex invandring/integrationspolitik? Det är såklart bra att väcka ett starkt intresse i varje svensk stuga men jag hade mycket hellre fått mer information kring idéerna och politiken än att göra sådana här ironiska och extremt narratativt inslag om det nya partiets medlemmar så som Svts Agenda special gjorde. Jag kan tyvärr inte kopiera in någon länk, kanske återkommer med det senare.

Det gör mig besviken och arg eftersom jag ser kopplingar till att det är den här typen av journalistik som jag anser håller borta FI från riksdag och regeringsmakt. Detta eftersom nyhetsvärdesfokus ofta hamnar på emotionella och skandalaktiga aspekter snarare än politiken! Denna sorliga händelse i svensk politik och demokratihistoria med ett främlingsfientligt parti i riksdagen är en oerhört stor prövning för våra journalister. Jag anser att de behöver lägga in en högre kvalitetsväxel och väga sina taktiker mycket noga. Att inte klippa ihop löjliga antipropagandafilmer som jag refererade till utan hålla huvudna högt, för annars kan det i framtiden, när känslorna svalnat och situationen normaliserats, situationen bli riktigt farlig.

2010/09/15

Känslostormar

Ibland är det så himla skönt att bara falla in i starka känslor och vaggas med. Skakas med, rysa, gråta, dansa, sjunga och engagera sig utanför sitt förstånds gränser. Speciell i huvudstaden av mellanmjölk där jag just nu icke-lever. Jag lär mig saker från människor från svunna tider, från andra länder och hänger tusen timmar på youtube klipp med Marilyn Manson eller Jeff Buckley.

Idag var första gången vi diskuerade görandet av egna dokumentärfilmer och hon jag pratade med skulle jag gärna göra någonting med! Det har varit en inspirerande idag med vårt första seminarie, jag hittade en övergiven idrottsplats som jag använde för mig själv och nu på kvällen såg jag Requiem for a Dream. Den var minst sagt helt fantastisk. Den filmen rörde verkligen upp starka känslor kring ensamhet, drogmissbruk och social desperation. Jag har gråtit och rysigt och önskat mig till månen. Dess sätt att berätta på med alla skumma men träffande metaforer gör verkligen att jag lever mig in i varenda vrå. Varenda sinne på helspänn och en den innersta människan ropar efter hjälp, rädda oss människor, rädda oss! Jag mäktar inte med den här världen.



Jag sitter här med en gaffel i håret, lika förvirrad som ariel och undrar hur en värld som har skapat så mycket fantastiska ting, kan vara ond?

2010/09/09

Skövde imponerar inte än

Just nu är det lite tungt. Jag får inget ut av de teoretiska elementen av utbildningen som jag inte hade lärt mig mer mångsidigt och snabbare från böcker och internet och på den praktiska fotosidan hittar jag inget intressant att fota. Det blir göteborg i helgen dock, där ska jag väl kunna hitta något att fotografera i alla fall! Rockkväll på lördag, jag längtar så det sprätter i tårna!

Något annat som drar mig nedår är att jag tog på mig att vara chefsredaktör för skoltidningen men har nu fått kalla fötter. Jag vet inte om jag kan skriva för en skola som jag inte känner någonting för? Och med människor som känns mer som hinder än som tillgångar, är detta ett tåg jag borde hoppa av i tid eller ska jag bita ihop och börja färden in i den långa mörka tunneln? Svårt att veta...

2010/09/08

Socialt snår

"Är du FULL??"

En något misslyckad brainstormingsession...



Det är oerhört jobbigt att inte bli förstådd! Jag hoppas det kommer bli bättre annars kommer jag bli ganska olycklig! Några jag har träffat är riktigt sköna men vissa människor här kommer det bli ett uppdrag för att tränga sig ner i för att kunna plantera mig någonstans där jag får plats som ett harmonist organ. Just nu känns det som jag ofta träffar snett och sedan glider av. Stolpe ut.



2010/09/05

Göteborgskultur revisited

Kanske inte kind mot kind men väl lår mot lår i de förtrollande småtimmarnas sken på en båt i göteborgs kanal satt jag och Kristian Anttila i fredags natt. Jag som varit blind för något annat än honom under en tid, som jag inte har den blekaste uppfattning om dess mått, hade inte märkt att det till slut bara var vi kvar på det övre decket. Även om det är en dröm att få träffa sina idoler så är man alltid nervös för att verkligheten inte ska leva upp till det idealiserade fenomenet. Han är inte gud utan faktiskt normalare än förväntat men ändå ack så lidelsefullt snygg och onekligen snuskig och skön. Om han är attraktiv som en zigenarprins så verkade hans lya hålla väl matchad stil. Vi diskuterade fynd vi gjort i sopprummet, mjällschampo, om hans växter som han övervägt att urinera i och den myrkoloni som han inte hade något emot att ge asyl för i hans kök. Efteråt var jag så lycklig att Johan Palms fans hade fått konkurrens i idoldyrkan.

Om bara kvällen hade tagit slut där så hade jag varit över regnbågen glad. Jag hade varit på Liseberg och delat en nostalgitripp med Louise av göteborgs indiepop och skuttande conversebarn. Sedan på båten träffade jag en FANTASTISK tjej som hette Maria som introducerade mig för alla hennes kompisar, därmed även Kristian och Hästpojken. Martin var dock så wasted vid det laget att det intrycket avdunstade ganska fort. Efter båten styrde äventyrskompasset mig till två 92:or i en kundvagn och jag lyckades inte neka efterfesten. Det var ett sjukt oväntat nedslag i ännu en klassisk riktning inom göteborgskultur, bratskidz!

Jag får känslan ibland att barn till rika föräldrar behöver seriös hjälp med att hantera dett! De är så förvirrade, har oerhörd prestationsångest, ideal som känns alldeles för dammiga för deras små barnalockar och en kass kvinnosyn. Nya inslag sedan jag rörde mig i kulturen senast var det spår globaliseringen gett. Värdkillens pappa har tydligen köpt upp något sprittillverkningsföretag i kina och som resultat står nu på andra sidan jorden några korkade men nyfikna svennar och dricker resultatet. Förhoppningsvis var det ett spritföretag men egentligen kunde det lika gärna varit råttgift, läkemedlssprit, tändvätska etc! Den genomskinliga flaskan med oidentifierbar lukt (SUPERÄCKLIGT) var endast prydd av kinesiska tecken i massor och en fetstilssiffra på 62%.

När jag vaknade från mitt avdeckningskoma av att en av dem låg och spydde från sängkanten gick jag direkt ut och vandrade hem i gryningen efter ett äventyrsmässigt fulländat göteborgskalas.

2010/09/02

Det GÅR att rädda världen

Idag satt vi en hel universitetsklass med aspirerande dokumentärfilmsproducenter och en universitetslärare i tystnad och handelsmässig likgiltighet efter att ha tittat på filmen Burma- Reporting from a closed country om det mänskliga rättighetsförtrycket i Burma. Jag kan inte göra något exakt citat men lärarens inställning var att det inte var någonting som vi kunde göra som gjorde mer nytta än skada. Att det inte fanns någonting att göra!!!!!! Jag var i så stor chock och äcklades så att jag inte kunde tänka klart. Hur kunde de se en så skickligt skildrande film och missa budskapet, att desstu fler vi är som går ihop t.ex som i detta fall mot den militärjuntan som för närvarande har landet i låst förtryck, desstu mer makt förlorar de?

Demokratins makt är superstark men den kräver att varje röst tar sitt ansvar. Jag erkänner gärna att jag inte visste riktigt hur jag skulle tackla, hur jag reagerar på att påminnas om hur mycket de männskliga rättigheterna förbises på många håll i världen men istället för en djup suck och en axelryckning så försökte jag ta tag i det. Slutligen hittade jag efter att ha läst mer på amnestys hemsida möjligheten att skicka ett brev till justitierådet. Jag vill verkligen gå en kurs från amnesty eller liknande organisation så att nästa gång jag hamnar i en så hemsk situation som idag när dessa människor som egentligen ska gå i spetsen för att engagera sig för världen och istället sitter som lobotomerade muppar kan jag enklare sprida hopp och förändningsmöjligheter. Jag upplever en liknande okunskap om t.ex Sverigedemokraterna. Alla vet att man inte ska rösta på Sverigedemokraterna för att de i princip är rasister och främst främlingsfientliga och alla tycker synd om Judarna som dödades under världskrigen men nästan ingen förstår varför främlingsfientlighet är en dålig grej. Jag vet inte heller tillräckligt, det får kanske bli ett annat inlägg.

Situationen idag gjorde mig verkligen chockad och upprörd över Sverige. Jag har förlorat jätte mycket respekt för den läraren. Även för mina kurskamrater men jag tror att det var många som inte egentligen höll med, men pga att det är en ny klass och lärarens auktoritetsposition, inte riktigt framhöll sina åsikter.

Jag mailade till min fadder och bad henne maila hela klassen med länken till amnestys burmakampanj och jag hoppas såklart att de flesta kommer att ta de två minuterna för att faktiskt i alla fall försöka göra en något humanare värld.

God natt från en väldigt arg men något hoppfull Mia

Köp en t-shirt med de mänskliga rättigheterna som tema och där en del av priset går till amnesty! Sjukt snygga också.
http://shop.nudiejeans.com/system/search/search.asp?c=160&g=0&b=23