2011/07/24

Weekly News

Söndag morgon och en vecka till har passerat. Utekväll och utemorgon från Catch till parken vid Hoxton Square. Gratisprov på Power Plate, besökt Saranna i North Acton och såg Tracey Emin på Hayward gallery. Emins stil påminner lite om Martinas när hennes artistiska anda faller på! En väldigt kul utställning med många olika fyndiga installationer. Narcissism delux. Tampongerna i en glasmonter var inte min favorit.

Jag har fått kontakt med en kille som vill starta en musikrecensionsblogg med video. Ett potentiellt grymt projekt men vi får se. Jag känner mig rätt realistisk över det hela. Han verkar lite naiv i kombination med divig men jag ska försöka att inte ha några förväntningar eller farhågor redan.

Ciao

2011/07/18

Slowly easing in

In one way these last two weeks have been pretty plain due to too much time passed on strictly dutiful and honourable occupations such as working, hanging around without spending money and trying to get more deeply acquainted with the British media. I guess the summery is that rolling your thumbs is a cheap past time but will cost you your soul and spirit.

Enough with the self pity and tedious chanting of If I was a rich girl..na nananananananaaa, there has been some pretty dazzling good times too here in the kingdom. I had an outing with my pals The Puzzle gang which ended us up in a remote squat area, being very welcomed in generous hospitality and treated with some Irish folk dance in some strangers home. All ridiculously late after completing a night at Catch and regretfully because of evil hearted, crisp munching guard at Joiners I could not take them in there. Well, I have been watching a silly amount of The Apprentice lately and what's not a good frame of mind but figuring that if I can't get us in to a party I must seek to make us one. So, we found some people waiting for the buss to go home and we tagged along.

Today also brought some delightful experiences to the table. It's been a weekend of Shoreditch Festival and uncompromised by the heavy rain showers I enjoyed two live sets of music and decorative flags. We all like a bit of music and flags don't we? I know I do...You know I do! I've also been to the Shoreditch Farm and patted animals including goats and pigs. But then again it's hard to be impressed when there were three cats in the clothes shop that I visited today. The farm must be inFURRIated for losing unique selling points in the local area...

Last but not least I'm tremendously looking forward to starting school. Not really in a healthy way but in a compulsive, sitting on my hands and rocking front and back trying to control the rushes of adrenaline. I really need to come up with a serious coping plan for getting to the 21 of September with my sanity and lust to live not totally inflated in the meantime.

2011/07/10

Hop Farm Festival

Väl framme i London så kastade jag in väskan och så drog vi till Kent och Hop Festival. Det var en riktig legendline up; Patti Smith, Lou Reed, Iggy Pop och Morrisey. Bäst var Morrisey som avslutade kvällen och med störst publik, bäst närvaro, bra låtar och såklart faktumet att han var på hemmaplan. Det var dock inte för inget som han med sin charmiga engelska cynism frågade publiken, "Hur fasiken kan man gå upp på scen efter Iggy Pop?"

Iggy var karisma. Han var rå styrka och Iggy var en hund. Publiken var med på noterna och en tjej tog av sig topless när hon satt där på en snubbes axlar och kameran var på henne. Schysst! Jag blev i försig rätt förvånad över hur fantastiskt glansigt och fint Iggys hår var och det där bländande leendet kändes oerhört articifiellt. Annars så strålade det igenom hur äkta han var och jag blev lite tagen i hans rara avslutning. "I could say Auf Wiedersen. I could say Fuck Off. But. It's no fun, being alone." Där, Hardcore Superstar, där har vi lite äkta publikkärlek!

Patti Smith var också jättebra även fast det hade varit coolare om hon hade släppt ut djuret ännu lite mer och kört el istället för akustiskt. Den unga fiol och harpkillen var ett definitivt plus! Glorialåten var en fest och Pattis röst är så fascinerande att man står och bara njuter av att inte veta var nästa tonläge kommer att ligga.

Lou Reed kan dra något gammalt över sig.

2011/07/01

Dokku-kollo Dag 4




















Sista dagen och premiärvisning. Alla tre grupperna lyckades producera tre otroligt bra filmer. Vi är supernöjda och vi har haft så roligt tillsammans. Jag hoppas att det blir någonting i samma stil även nästa år.

Så snart som möjligt kommer man att kunna titta på filmerna genom kollots blogg. http://filmkollo.wordpress.com/

Dokku-Kollo Dag 3



Fortsättningsvis har det varit mycket bus och lek men idag också en hel del koncentration och framför datorn. Det är under dessa dagarna som de tre grupperna har i redigeringen transformerat sina klipp till var sin film. Innehåll, bild, övergångar och musik bland annat. Det var mycket att stå i men i kombination med glass och lite afrikansk dans så gick det.

Det är superhärliga ungar allihopa. Det är de även fast de var lite olydiga och ertappades sitta uppe på taket när de egentligen skulle ha varit i sina sängar. Sovandes.